Typsikt vuxet-barn-vågat

Varför gräddar man en sockerkaka?

Den är ju allra godast som smet! eller hur?

Vi diskuterade det under lunchen idag, det visade sig t om att man ofta får höra att det var en "jätte god sockerkaka" om man råkar grädda den för dåligt och att den är lite "smetig" inuti
TYPSIKT VUXET att få lov att grädda sockerkakan.

Jag har många gånger funderat på att som efterrätt servera sockerkaks smet i glas som man får äta med sked i stället.
Jag vet att man antagligen får ont i magen om man äter för mycket men det ska inte vara med en typ en dl i kopparna. Nu bakar ju jag aldrig så det kommer att dröjja.

När eller varför börjar man som vuxen att äta det "mindre goda" maten först för att sedan äta det goda. Något som skulle vara helt obegripligt som barn.

Jag kan ta Alma som exempel:
efter påskmiddagen så hade min fru gjort muffins med choklad glasyr och Alma fick en som hon gladeligen slickade av glasyren på och när den var slut och bara "degen" var kvar räckte hon sig efter en ny!
TYPISKT BARN, men ack så vettigt!!

Det enda undantaget är när man äter pizza, de flesta äter innefrån och ut, och många lämnar även kanten när de blir mätta.


Men Tomas (han med den brutna foten) gör helt tvärs om, när vi senast åt pizza tillsammans noterade jag att han åt kanterna först och sedan jobbade sig in mot mitten och hade då det godaste kvar till slutet. Men det här beteendet skulle jag vilja klassa som VÅGAT!
Tänk om man skulle bli mätt innan man kommit till det goda, huga!


Men jag har i alla fall slutat äta ärtor =)