var var jag då, jo när jag har avlagt 2 varv i barnbacken och det stod klart att det är något som är fel beslöt jag att det måste vara mer fart för att få balans.
Tack och lov går det att åka stolslift hela vägen upp till toppen av Romme, så med brädan i famnen gjorde jag det.
Naturligtvis får jag liften i huvudet när jag hoppar av då jag inte "hinner undan" utan brädan på fötterna. SÅ andra bulan för dagen kunde räknas in.
Det var dax att ta "prästslingan" ner den är klassad som mycket lätt. låt mig säga:
JO PYTTSAN VA LÄTT DET VAR!!
Första delen består i 3 st branta sluttningar med några små avsatser som avgränsning.
Jag stod på kanten till den första branten och ruskade på huvudet
Då hör jag en liten unge komma, ni har säkert sett dom, 3-5år gamla utrustade med en störtkruka på huvudet, en röd overall som är extra vaderad så att armarna står rakt ut och var sitt håll, glidandes på ett par 1 meters långa skidor utan stavar till balans och troligen har de ingen som hellst förståelse i vad "brutna ben" eller "rädsla är för något" är för något.
han tittar inte ens mot branten utan har huvudet bakåt och ropar till sin pappa:
PAPPA PAPPA ÄR DET DEN BRAA AAAAaaaaanta backen?
Han försvann ner för backen utan några problem och pappan swichade efter helt oberörd!? Själv höll jag fortfarande snowboarden i famnen och hasade mig ner de 3 första branterna =)
Det tog mig sedan 2timmar att ta mig ner för backen (sant, fråga min fru om ni inte tror mig) när det var 20 meter kvar i backen trillade jag för 150tusende gången ungefär och på ryggen gled jag ner i ett skogsparti. DÅ GAV JAG UPP MED EN SVORDOMS RAMSA! och tog av mig brädan och gick resterande sträcka.
Jag lovade mig skälv att det inte kulle bli några mer åkturer med snowboard, men det skulle det visa sig att det skulle bli.......
men det tar jag i Snowboard del3 =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar