Det var då Pappa berättade om våra äventyr på längdskidor när jag var mindre.
Jag var 10-12år på den tiden och det enda jag egentligen minns av dessa turer var hur bakhalt jag ALLTID hade det i uppförsbackarna.
Så det var lika roligt för mig att höra om dessa två bravader som jag hoppas att det är för er.
Första turen:
Vi var på ett berg någonstans vid Bjusan i en tävlingsbacke för elitskidåkare (säger nog pappa för att vara snäll bara) när vi kom till en nedförsbacke
Backen bestod i två kullar där den första var den större av dessa.
Pappa sade åt mig att åka först då han både ville ha kontroll på att allt gick bra med mig samt att tack vare hans egentyngd skulle åka snabbare än mig.
Det här är då synen som min pappa har, jag glider ut efter spåret och farten ökar mer och mer, tills jag kommer till det riktigt branta partiet och försvinner från pappas synfält.
Han väntar i några sekunder för att göra sig redo och åka efter och precis när han skall sätta fart ser han mig komma upp på näsa kulle. Hastigheten är så hög att jag lättar 1 meter från marken och likt ett X försvinner jag bakom nästa kulle.
Pappa skrattar högt och samlar sig ett tag innan han åker efter och där bakom andra kullen ligger en ung MrKällängs i spreadeagle i snön. Arg som ett bi.
Andra turen:
Då var min kompis Robert med lika gammal som mig och till skillnad från första tillfället (eller snarare visdom) så stannade jag och Robban på krönet av backen vi skulle åka nerför och lät i stället min far åka före.
Den här gången kom han fram till en tajt höger sväng där spåren var trasiga och han tappade balansen och dök rakt fram ner i snön.
Det blev ett rejält snömoln och när det lagt sig låg han med huvud rakt ner i snön.
Han kravlade sig upp, satte sig i snön och började borsta av snön från huvudet och överkroppen.
Då hör han två tolvåringar 25meter upp i backen skrika:
EN GÅNG TILL.........EN GÅNG TILL.....
...EN GÅNG TILL!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar