2010-03-30

Snowboard del1

Här kommer en rolig historia ifrån verkliga livet, den här gången är det mig själv det handlar om och min första tur i Romme Alpin med en snowboard.

Första gången jag åkte så lånade jag snowboarden av Andy. Det jag inte visste då men som är oerhört viktigt det är att man vet vilken fot som man skall ha bakom sig.
Alltså den som man styr med.
I vanliga fall så är den fot/ben som man är starkast i och brukar därför vara den som man sparkar fotboll med.
Men ni som har läst min blogg och läst om Andy vet också att han inte är som vanligt folk =)

Det betyder alltså att jag hade "fel" fot att styra med.

Ok, vi för flyttar oss till Romme Alpin där jag tog beslutet att jag börjar med barnbacken för att känna på lite hur det är.
Sagt och gjort ställde jag mig i liftkön till "LILLAKNAPPEN" man kan säga att jag stack ut en aning i den kön. Framförvarande och bakomvarande personerna som stod i kön räckte knappt upp till midjan på mig.

Som kronan på verket så var modet för dagen beiga rutiga murriga färger men MrKällängs har en neonorange dräkt från 90talet (som för övrigt håller på att bli mode nu igen, TJOOOHOO!)

Jaja, jag stod där i kön och tittade på hur kidsen före mig gjorde för att koppla upp sig på liften och de flesta satte den mellan benen något som jag snabbt förkastade som en lösning.
I stället skulle jag välja det lite mindre "snygga" alternativet att hålla den under armen.
Jag noterade också hur viktigt det var att ställa brädan rakt i färdriktningen och sedan luta sig sträckt bakåt för att vara beredd på rycket som blir i början, något som kräver minitiös taiming.

Nu var det min tur, jag skyndade mig fram fort som f-n, ställde brädan rakt, var beredd på att böja mig sträckt bakåt, vände mig om för att ta i mot liften fick tag i den och.....

TJOOOOONNNNNNGGGGG!!!

Så fick jag klumpen som håller liften på linan i huvudet. Försökte se oberörd ut samtidigt som man kände sig lite groggy och satte liften under högerarmen.

Glömde naturligtvis av att luta mig bakåt när rycket kom så jag tappade balansen och flög med huvudet först i snön.
Den 15åriga killen som skötte liften suckade högljut och tryckte in nödstoppen.
Jag kravlade mig upp och fick ställa mig först i kön igen, snällt, han smygkörde fram nästa lift till mig och jag kunde placera den i rätt position och så smygkörde han igång liften igen, nu med ett lyckat resultat.

När jag vinglat upp för backen så var det dax att ta sig nerför något som visade sig vara mycket svårare än vad jag trodde.
Det tog mig säkert en kvart att ta mig ner för den 100meter långa backen. 2meter trilla, 4 meter trilla, 1 meter trilla osv!

VILKEN träningsverk jag fick dagen efter. ojojoj.

Men min snowboard berättelse är inte slut här, ni får resten i del2!

2 kommentarer:

Anonym sa...

När kommer den då?

MrKallangs sa...

del2 kommer efter del1