2009-07-10

Baserat på en sann historia....

Så brukar det stå i början av filmer, där sanningen har förvrängts till att bli en hollywood producerad film.
Den här historien har jag fått berättad för mig och jag skall försöka att återberätta den för er

Det är alltså min polares polare, vi kallar honom Jan som skulle gå på ett toalett besök för att göra nr2.

Han hade lite problem med kistan eftersom det hade varit tacobuffe på lunchen dagen innan, och Jan hade minsann lyckat få i sig 5st hela tacos (mjuka sorten). Något som nu straffade sig, skulle det visa sig.

Han satt på kontoret och skrev en tekniskrapport när han plötsligt får "den där magkänslan" och en countdown i huvudet startar, det här kommer jag bara att lyckas hålla inne i ca 20 sek sedan kommer det vart jag än är. Han springer ut i korridoren och in i toaletten, allt går bra och han lyckas att fixa tiden på 17 sek, KANON!

Men det är här som det ursäkta språket "skiter sig". När han släpper på så händer inget???

Va nu rå?, han trycker på och ....... Nej, inget händer.

Men va i he......e så nu börjar han att pressa, så där så att man blir helt röd i ansiktet och ögonen håller på att poppa ut. Han känner att "den" är på väg nu, sakta men säker börjar den att uppenbara sig, han hämtar andan och gör en kryst till, Ögonen exploderar nästan.
Men med ett "plopp" (håll fingret i munnen, blås, och sprätta ut fingret mot kinden för rätt ljudeffekt) där kom den men precis samtidigt så går strömmen.
Men det vet inte Jan ännu. Han tror till sin förskräckelse att något pajjade i ögonen. Paniken stiger... han börjar blinka frenetiskt med ögonen, nej det är svart än, han gnuggar ögonen med händerna, inget händer. Svetten analkas i panna, va fan har hänt!!??.

Han tar ett djupt andetag och försöker samla sig, jag måste ju ut härifrån, han torkar sig och fumlar upp byxorna går ut, letar sig fram till handfatet och börjar tvätta sig.
Fortfarande helt blind. Va ska jag ta mig till han är riktigt frustrerad och han känner att han nästan skall börja gråta.
Med en hand i väggen börjar han leta sig ut, var är dörren? Ahh handtaget. Han går ut i korridoren och han tycker sig se ett ljus som glimmade till och strax efter det kommer alla ljusrör i hela korridoren igång.
Allt blir så ljust att det är svårt att hålla upp ögonen, han lutar sig mot väggen och kisar med ögonen då kommer hans arbetskamrat med en propp i handen.

Tjenare Jan "proppen hade gått" nu har jag fixat det!!

Jan suckar av lättnad, torkar tårarna ur ögonen går fram till sin jobbarpolare tar honom i handen och säger:

Tack tack tack, jag trodde jag hade skitit mig blind!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hahaha vilken rolig berättelse!
Fin sida förresten, hittade hit när du lagt ut översvämningsbilden på dt.se

/Stina

Kallangs Photography sa...

Tack ska du ha, ja det blev "rusch" när den bilden kom in på tidningenshemsida =)